Precis som med RAM-kort och alla USB-, PCI- eller PCI Express-enheter som du kanske har anslutit till ditt system, ger Linux dig verktyg för att hitta märke och modell för moderkortet du har installerat. Detta är särskilt användbart eftersom det även om det kan vara svårt att ta sig till de andra enheterna för att titta på dem, men moderkortet är på en ännu värre plats när det gäller inspektion.
Stationära arbetsstationer låser moderkortet i ett fodral, och små netbooks eller surfplattor kan ha ett moderkort som det är omöjligt att komma åt. Du kan utföra en inspektion med kommandoraden eller genom att musa runt i ett grafiskt program. Båda metoderna ger dig i princip samma information.
Metod 1: Ta reda på vilket moderkort du har med terminalen
Du måste starta ett terminalfönster genom att hålla ned Ctrl + Alt + T eller genom att klicka på applikationsmenyn, peka på systemverktyg och sedan klicka på terminal. Ubuntu-användare som fortfarande har Unity Dash kan söka efter ordet Terminal där och sedan välja det alternativ som kommer upp.
I vilket fall som helst bör du nu vara vid en normal bash-kommandotolk. Härifrån skriver du sudo dmidecode | grep -A3 '^ Systeminformation' och tryck sedan på Enter. Du måste ange ditt administrativa lösenord om du arbetar med en ny uppmaning, eftersom ett vanligt användarkonto inte kan kikka på moderkortet.
Att rösta på styrelsen borde nästan inte ta någon tid alls. På den lågeffektiva i386-netbooken vi testade det här kommandot på tog det mindre än en halv sekund. Om det finns någon form av fördröjning kanske du vill se till att du har angett den korrekt. Du kan alltid svepa texten från den här artikeln med musen och sedan kopiera den. Klicka på Redigera-menyn i din terminal och välj sedan klistra in. Att hålla ner Skift + Ctrl + V fungerar också för att klistra in kopierad text i en terminal.
Så länge det sprang rätt, är du helt klar utan att spela längre. Generellt har moderkort inte själva versioner, eftersom versionerna är reserverade för programvara. Versionsnumret som visas här hänvisar till firmware som vi hade installerat i BIOS. Om du kör detta på ett modernare UEFI-system kan du se lite extra information.
Om du är intresserad av att läsa mer om maskinens logiska system, har du ett annat alternativ att köra från terminalen om du vill. Ändå för de flesta var ovanstående teknik mer än tillräckligt. Det kräver dock ingen ytterligare spelning, så du kan gärna köra den från samma terminalskärm som du redan är på.
Försök att skriva sudo dmidecode -t baseboard vid terminalen och tryck enter för att få en massa information om basbordet som du använder i din dator. Även om detta kommer att ge dig mer information än det tidigare kommandot skulle ha, kommer det fortfarande att vara i ett läsbart format, vilket gör det användbart för felsökning.
Det här kommandot berättar dessutom om logikkortet som du arbetar med är utbytbart eller var det finns i chassit. Eftersom det använder grep, sorterar det fortfarande ganska bra dock. Återigen är versionsnumret det returnerar mer än troligt relaterat till firmware. Du kanske märker att tillverkarens namn skiljer sig från ovanstående kommando, vilket är resultatet av att leverantören och tillverkaren av en hårdvara inte alltid är helt samma företag.
Metod 2: Hitta ditt moderkort grafiskt med hjälp av hardinfo
Om du använder LXDE eller några GNOME-implementeringar har du ett verktyg som heter hardinfo installerat. Detta gör samma jobb, om än grafiskt. De flesta användare vill använda kommandoradsappen ovan, men den gamla Unix-regeln om att det finns mer än ett sätt att utföra en uppgift gäller här. Om du använder en skrivbordsmiljö som inkluderar den, klicka sedan på applikationsmenyn, peka på Systemverktyg och klicka sedan på Systemprofil och riktmärke. Detta bör gälla för de flesta kompatibla re-spins av populära Linux-distributioner. Exempelvis blev Ubuntu återspunnet som Lubuntu med skrivbordsmiljön LXDE och det finns versioner av Debian och Fedora som kommer med detta verktyg.
När det först börjar kan hardinfo hälsa dig med en tom skärm eller fokusera på kärnmoduler eller något annat som inte är relevant för den information du försöker hitta just nu.
Bläddra ner till där det står Enheter till vänster i fönstret och klicka sedan på DMI för att hitta samma information som du skulle ha i kommandoradsappen.
Även om det kan ta några extra sekunder kräver den här metoden vanligtvis inte att du använder administrativ åtkomst, så det är användbart i situationer där sudo inte fungerar. Om du inte har det här programmet men vill ha en kopia kan du gå tillbaka till terminalfönstret från den första metoden. Typ sudo apt-get install hardinfo och tryck på Enter Du ombeds att trycka på y-tangenten för att godkänna installationen. Detta ger dig möjlighet att köra hardinfo på en annan typ av skrivbordsmiljö som kanske inte kommer med den, till exempel den populära lätta Xfce4-miljön eller något mer fullfjädrat som KDE Plasma.
Om det inte lägger till en programgenväg till din meny kan du bara skriva hårdinfo för att köra den från terminalen.
Återigen kanske du har märkt att tillverkarens namn inte är detsamma. Anledningen till detta är relaterad till försäljningsmetoder för digital hårdvara. Med detta sagt, så länge du känner till ett av namnen och ett modellnummer bör du kunna leta upp dokumentation eller reservdelar online. Faktum är att om du gör en snabb sökning kanske du hittar att det finns många olika systemkort förpackade under olika namn som har samma design som din.
4 minuter läst
